Fjärde sjuan

Då har man passerat den fjärde sjuan. Märkligt det där med åldrandet. Fick den klassiska kommentaren/frågan, "Grattis! Hur känns det?". Ja, vad kan man säga? Inte värre än igår, eller? Och hade du frågat i förrgår hade jag sagt samma sak och hade du frågat för ett år sedan hade jag sagt samma sak då också. Åldrandet är förrädiskt. Förändringarna kommer smygande och gör inget större väsen av sig. Perspektiven förvrids. Igår är samma som idag och som det var i förrgår och kommer att vara imorgon. Det är nog sant att det krävs en omvälvande och kanske livsavgörande upplevelse för att se var man är idag. Låter det som en mitt-i-livet-kris? Ja det är det väl också. Börjar inse att jag inte är odödlig, men jag gör vad jag kan för att hålla mig på benen så lång tid som möjligt.

Har en kollega som har beslutat sig för att bryta upp från sin tillvaro här i Stockholm för att flytta till Malmö. Hon lämnar vänner här för vänner och familj där. Kollegan har nog sett var hon är idag. Vad har fått henne att se sin tillvaro klart?