DN debatt den 1 februari 2009. Skatteverkets generaldirektör ikläder sig åter rollen som den vanliga medborgarens väktare. Var och en ska få bestämma om de personuppgifter som Skatteverket behandlar (främst taxeringsuppgifter som det verkar) ska få lämnas ut. Det ska tydligen förhindra att intigritetskränkande uppgifter massutlämnas. Generaldirektören vill inte inskränka offentlighetsprincipen, men... Jag undrar?
Idag damp det ner ett reklamblad från Kalenderförlaget. Detta bolag vill sälja gamla hederliga Taxeringskalendern till mig och en massa andra människor. Jag vet inte hur länge kalendern funnits, men jag har en känsla av att det är ett bra tag. Har Taxeringskalendern alltid varit intigritetskränkande? Märkligt är i sådana fall att den inte har försvunnit ännu. Den sjunger väl på sista versen om Skatteverket generaldirre får som han vill.
En lite obehaglig känsla infinner sig och den försvinner inte. Mina möjligheter att ta del av information skyddad av offentlighetsprincipen ska inskränkas medan statens möjligheter att ta del av verkligt intigritetskränkande information (telefonsamtal och e-post) ska utvidgas (bla. FRA-lagens verkan). Det känns som om en målmedveten process har satts igång. Det som är lustigt är att den sker helt öppet.
Tror att det är dags att rusta sig för att jämna ut oddsen en aning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar