Rumtiden och framtiden

Läser en bok, Big Bang av Simon Singh. Boken handlar bland annat om universums uppkomst och vår egen planets placering i alltet. Boken handlar också om alla fantastiska tänkare, som bland annat Galilei, Newton och Einstein, och deras idéer om hur vi existerar i det enorma som är universum. När jag skriver enorma menar jag inte bara storleken utan också det faktum att det ryms så mycket utanför vår atmosfär som jag inte förstår. Börja med att försöka greppa det att rymden är oändlig. Nå, är du klar? Fortsätt sedan att fundera en sekund på hur detta oändliga har fötts ur någonting, eller ingenting (måste vara ett fasligt tunnt universum om det fick plats i ingenting). Tänk dig att innan det oändliga fanns ingenting? Den tanken är aningen svår att komma till ro med. Den tanken är så svår att acceptera att jag förstår att det finns skapelseberättelser i jordens alla religioner. Någonting måste ha skapat oss eller åtminstone vår värld och vårt universum. Om något (en gud, vilken som helst) har skapat vårt oändliga universum, var fanns då denna skaparkraft innan allt skapades? Skapade skaparkraften sig själv samtidigt? Vad kom först?

Jag har ingen gudstro. Jag accepterar de naturvetenskapliga förklaringarna till vår existens. Naturvetenskapernas förklaringar är fantastiska bevis på den enskilda människans storhet och vilja att förstå det som vi upplever med våra sinnen. Nya tankar bygger vidare på gamla. Nya tankar förklarar vår existens och villkoren för vår existens. Nya tankar förkastar de gamla. För det mesta byggs kunskapen på lite i taget, andra gånger tar vi enorm steg på en och samma gång. Tänk att få vara en av de få som tänker dessa nya stora (eller små) tankar. Att ödmjukt säga: "Jag tror att det är på det här viset istället." Jag skulle vilja bidra, jag skulle vilja förstå.

Solen har enligt Wikipedia en centrumtemperatur på 15 000 000 °C. Varför är värme så mycket varmare än kylan är kall? Absoluta nollpunkten är på fjuttiga −273,15°C. Kan du förstå det?

Out (there)