Stort som smått

Back on track!

Du gissade det; detaljer. Det som livet är samansatt av. Det är dessa, du vet vad, som skapar ögonblicken, timmarna, dagarna och livet. Orkar vi se helheten? Jag vet inte ens om vi har möjlighet att göra det. Jag kan inte se den helhet som är mitt liv. Jag kan inte överblicka allt som är mitt liv, allt som mitt liv berör. Det handlar om att släppa taget. Det handlar om att inse och förstå att kontroll över det som är ens liv, är en omöjlighet. Alla försök att utöva kontroll är dömda att misslyckas och kanske försöken till och med är misslyckande i sig.

Jag nöjer mig med detaljerna.

Här är en detaljfråga att fundera på: Vad händer vid den absoluta nollpunkten?

"Ur ett klassiskt perspektiv motsvarar absoluta nollpunkten den temperatur där atomernas och molekylernas vibrationer helt avstannar." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Absoluta_nollpunkten)

Vidare står det bland annat att kvantmekaniken förbjuder en sådan situation etc. Men jag tycker att det är en kittlande tanke med en existerande aboslut nolpunkt. Atomers och molekylers vibrationer avstannar helt. Om det nu är så, tänk om vi kunde få uppleva detta utifrån. Vad skulle vi se? Vad finns kvar att se? Är inte allt det vi ser just det vi ser på grund av de egenskaper som det ges av de atomer och molekyler som vibrerar eller far runt? Vad finns kvar om atomer och molekyler inte längre ger det egenskaper? Existerar det då överhuvudtaget?

Kanske ovidkommande svammel för somliga. Det må så vara. Jag frågar mig i alla fall vad den stora existensen skulle vara utan frågorna om de små detaljerna?

Out!