När jag ändå är i farten ska jag be att få bjuda på något smarrigt.

Mat av det exotiska slaget, mat som får det att vattnas, mat som får kroppsbehåringen att stå rakt upp. Det märkliga är att denna kulinariska raritet har funnits i Coops hylla väldigt länge. Antingen är det samma burkar jag har sett de senaste åren eller så finns det någon grupp människor som verkligen äter detta.

People, I give you....

Det är den tiden på året då det yttre och inre mörkret vältrar sig över en. Vad gör man som modern människa för att bekämpa svårmodet, vad ska man ta sig till? Svaret gott folk är enkelt. Man börjar leta efter en ny mobiltelefon. Och innan jag hunnit inse att jag är förlorad, är jag förlorad. Jag tror att jag har bestämt mig redan innan jag börjar, men varje dag börjar jag om. Jag bestämmer mig bara för att nästa dag tro att jag behöver något annat. Jag har inte lyssnat på den nuvarande mobiltelefonens radio de senaste sex månaderna, men en fm-radio är ju självklart ett krav i den nya telefonen. Där någonstans ligger ligger min teknikomtöcknade hjärnas nivå. Svårt att inte förlora sig i detaljerna.

Lättast att skita i ny telefon, eller kanske inte ändå. Om jag har ett tangentbord på telefonen kommer jag ju kunna skriva långa blogginlägg när helst jag vill.